Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett barn behöver sina föräldrar, helst hela livet.


Jag förlåter aldrig döden

I min barndom
steg döden in i vårt hus
Den tog ett stadigt tag
kring min pappas redan allt för svaga hand
ledde honom ut ur min värld
Inget lämnade den efter sig
förutom tomhet och sorg

Pappa! Jag förlåter aldrig döden
den berövade mig, dig...
Den tog våra skratt och hemligheter
och ledde dem ut ur min värld
jag förlåter den aldrig


Fri vers av Lindan
Läst 2108 gånger
Publicerad 2005-06-15 14:49



Bookmark and Share

  Jessi
Nä, hur ska man kunna förlåta... Fin
2005-07-08

    victor apocalypticern
hoppas du inte blir sur, men ajg skrev ett poetiskt svar på din dikt. min heter jag förlåter döden och visar vad jag tycker. den är igentligen en slags tröst till dig. den kan tolkas fientlig. men jag försöker bara visa sanningen.
2005-06-17

  Alexander VIP
Nej, det är inte lätt att förlåta någon som så lätt vänder våra liv. Utan att blinka två gånger...
2005-06-17

  Håkan Eklund
vackert och förbannat. helhäftig blandning tycker jag när ämnet är hjärtskärande. poeten har en beundransvärd ilska mot något oundvikligt, det känns som det är barnet som talar.
2005-06-16

    Rag doll
när jag läser denna är jag lycklig över att ha en pappa och lovar att aldrig mer vara elak mot honom,.
2005-06-15

  Ola Rydberg
Mmm stark
och skriven rätt ut ur hjärtat
2005-06-15

    Bodil Sandberg
Eftersom jag förlorade min pappa ganska tidigt så känns den här dikten rätt för mig - det var en oerhörd sorg - mycket vackert skrivet -
2005-06-15

  SMÅLAND
Mycket fint skriven. Jag fastnade redan vid tilteln.
2005-06-15
  > Nästa text
< Föregående

Lindan
Lindan