allting gungar

det är tryckande

taket kommer sakta ner

kondenserar

rörelserna

alla blundar

blickar inåt

i euforins epicentra

kropparna

blir till en unison rörelse

av skelettlös hallonmassa

glansiga axlar

stöter kant i kant

luften luktar människa

serotonin i tonvis

adrenalinet pressar taket uppåt

en rå fusion

av glada kroppskemikalier

och musik

vinner

över den montona

betongsmaken