Hon stod där

Med näsan tryckt mot rutan

Blåsten kändes som nålstick

mot hennes kinder

Inne i cafét lös ljuset sig varmt

hon såg

hur han gestikulerade

medan läpparna

gjorde snabba rörelser

hon andades in

luften virvlade runt

i det stora tomrummet

mellan hennes revben

det fanns inget där

nej, det var hon

som satt där inne

mitt emot honom

Ändå blåste det

kallt

som nålar

om hennes kinder

iskall luft sprängde i bröstet

ännu ett möte

där hon var närvarande

men ändå

bortglömd