en liten talgoxe

kärlek breder ut

små bruna korta vingar

alldeles plötsligt

den landar mjuk

plirar nyfiket

och hoppar runt

på stadiga fötter

lägger huvudet på sned

innan den skräms upp

för tidigt

och ger sig av

flyger fort

in i din glasmur

ligger stilla

i förvånad skräck

innan det lilla bröstet

slutat häva

och du är kvar

under tysta mornar

ensam

med din skuld