Det är dimmigt ute
och allt jag försöker greppa
faller ur min hand.


Det är knappt jag kan se solen
för det svåra
och det kalla
lämnar virvlande tankar

och isande bett på min näthinna.




Och jag minns kärlek
som aldrig fick ett lyckligt slut.





och jag önskar verkligen att du
kunde minnas mig som något vackert
någon att sakna i dunkla
höstträdgårdar.





Men jag blev bara något kallt och svårt




Jag minns sommarnätter
då du drog mig intill dig
och i mitt öra ömt viskade
att du inte kunde förstå att jag äntligen
låg här bland dina lakan.




Men gud, vad jag önskar att jag bara stannat vid en dröm
för i den hade jag varit evigt vacker

men nu blev jag bara fröken kall och svår







och efter mig lämnade jag bara en hög av trasiga drömmar