De var till 100% ämnade för varann
Och deras kärlek var lika sann
Han älskade henne, och hon tillbaka
Men slutet tycktes få världen att skaka
Jag tänker på det nästan varje dag
Att om Gud nu finns, har han gjort ett stort misstag
Han tog en speciell själ från oss
Som vi saknar så ruskigt mycket förstås

Efter kanske en minut
Var det över, allt var slut
Ögonblicket då tiden stannade
De orden hon stammade
Att hon behövde en hjälpande hand, ett stöd
För nu var han död

När man lever i den världen som han gör
Dit man kommer när man dör
Hur är det där?
Kan man ännu en gång bli kär?

Tänker han på oss som han lämnade kvar?
Minns han vilka vi var?
Mig, hans barn och nyblivna fru
Åh... jag önskar att han levde nu.