Sent en kväll knackar himlen på min dörr.
Hon håller det gråtande mörkret i sin hand.
Ber om att få komma in....utelåsta............

Jag stänger dörren under ett kallt \"nej\", upptagen av mina invanda rutiner och fasta övertygelser.

Ser inte, vet inte,

att himlen,
där och då, förlorade sina stjärnor.

Och att mörkret skulle ta över solen i många, många år............