Kvällen...
Den tog aldrig slut...
Den simmade bort mot oändligheten i den stjärnprydda skyn...



Jag förstod inte...
Kanske var jag för naiv, för ivrig att släppa taget...
Låta dig andas, iallafall för en stund...



Va sade du Egentligen med den där blicken...
Förlåt.
Jag vet att jag sällan nyttjar det ordet, men nu gör jag det...
Nu är det så mycket enklare när du inte är här...



Teet är beskt, antagligen för att sockret har lagt sig...
Radiohead spelar \"Pyramid Song\" från sitt evigt klaustrofobiska album \"Amnesiac\"...
Underbart...
Helt... Rätt...



Jag funderar vidare över valet och söker efter den skarpast lysande stjärnan med blicken...
Kommer att tänka på \"Memento\" med snubben som saknar korttids minne efter en olycka...
Han sökte hämnd, precis som jag...
Han visste inte om han fick sin...
Men jag vet att jag aldrig fick min.



Du sa en gång till mig utanför skolan att vi inte var \'menade\' för den här världen.
Jag trodde dig...
Hur mycket jag än hindrade mig själv lyckades gråten ändå befrukta marken...
Varför?
Du sa också att du skulle stanna hos mig tills våra själar möttes i kärnan av solen...



Utanför och innanför allt finns ett svar...
Jag förmår mig inte till att röka färdigt...
Jag finner ingen glädje i att förgifta mig själv när du inte är omkring...
Förlåt för att jag inte sa \"ja\".
Det gör ont...



> \"Jag lägger mig och gråter till sömns
som om morgondagen aldrig skulle vakna...\" - Anonym