och jag minns det så väl morfar
de gångerna du gått med fingrarna över bordet
till sidan jag satt på
för att busa med mig
hur du störde mig när jag verkligen försökte
klämma i mig den där mackan med jätte många frön
som mormor hade bakat dagen innan

jag minns hur du rullade fram på rullstolen
in i vardagsrummet och frågade vad jag såg på
jag gav dig alltid tv-dosan så du fick se på vad du vill
jag kan fortfarande minnas hur jag luktade
på tv-dosan för att känna dig, när du inte var där

jag minns varje gång jag kom hem från Emelie
på Töregatan 3, du vet
du och mormor bodde på 15
alla somrar jag spenderat hos er i Bomhus
i det lilla radhuset på Töregatan 15
kommer jag aldrig att glömma
jag kommer heller aldrig glömma
de gångerna jag alltid glömde säga hejdå till dig
jag var tvungen att springa in en extra gång

jag minns hur fort du försvann morfar
hur jag tänkte på dig varje dag
och jag minns brevet du skickade till mig
då du skrivit med vänster hand,
den högra var förlamad

jag har tappat bort brevet
brevet med de fina bokstäverna,
som jag önskar att jag hade svarat,
hade du levt längre då?

jag minns hur jag fick reda på
att du hade lämnat oss,
och morfar, jag fick aldrig säga hejdå

Jag minns hur jag försiktigt sjöng ut
Tro med marie fredriksson på begravningen
hur tonerna liksom flöt ut tillsammans med gråten
som jag hade i halsen

jag känner fortfarande tobakslukten morfar
och då vet jag att du är här
men morfar,
jag fick aldrig säga hejdå
jag fick inte sitta där bredvid
och se på när du somnade in

men du ska aldrig glömma
att
jag älskar dig
och min saknad efter dig
ja morfar, jag tror inte att någon vet hur det känns
så låt mig, säga hejdå
innan du försvinner, föralltid


Hejdå, Morfar
allt jag gör i framtiden
gör jag för dig,
för jag vet att du finns där