det finns aldrig någonting
som kliar under huden
som skulle kunna stjäla all
min kontroll

det finns alltid någonting
som kliar i hjärtat
som får mig att vilja
trycka in fingrarna i bröstet
riva och slita isär hjärtat
jag var aldrig suicid
jag hade aldrig borderline
för mig fanns det aldrig några
varelser
jag fick aldrig någon diagnos
vad heter min sjukdom?

nu kliar det igen
och jag skulle vilja
riva sönder hjärtat
låta alla slamsor flyga
klibba fast på väggarna
jaha, var det dit alla känslor flög

laga mig limma ihop mig
jag är fylld av hål
men ingen ser
och jag antar att det är så
när mina läppar är igen sydda
jag vet att ingen kan läsa tankar
och hur ont det gör

jag har gett upp nu
och det finns nog ingen väg tillbaka
det är december
och jag tror att klockan går för snabbt
det är insidan som räknas
det finns ingenting inuti
längre