efter alla år,
här jag nu står,

utanför din stuga,
röd med vita knutar,

det ser ensamt ut,
nu när allt är slut,

här du bott i hela ditt liv,
med alla dina katter och deras kiv,

jag ser rakt över vägen,
där smedjan ligger trägen,

bilar susar förbi,
en svunnen tid,

tänk att få bo,
med utedo,

låter inte skönt,
men det är inte lönt,

att säga nåt,
när man inte fått,

lärt sig nåt annat,
utan har låtit tiden stannat.


\"livsnjutaren\"