Jag stod där och tittade ut på den blåa himlen
Blå som mina ögon
Vilka vackra ögon du har, hörs från en avlägsen distans
Plötsligt kunde jag med se mina ögon
Jag kunde se min rutiga skjorta och mitt uttryckslösa ansikte
Ögonen var inte alls vackra, de var döda

Jag såg hur min blick svajade
Jag såg mig sjunka ihop
Från mitt lilla enorma avstånd kunde jag se paniken runt omkring
En vän som jag hade då, men som inte hade mig
Jag såg mig kämpa, jag såg mig borra in naglarna i vännens hand
Såg min försöka hålla fast

Kanske hade jag kunnat hjälpa mig att få tillbaka mitt medvetande
Jag kunde ha varit en större hjälp än den professionella vita personalen
Men jag tror att jag valde att flyga därifrån