Förlåt för att jag inte såg dig i ögonen.

Men de skrämde mej så.

Jag hade något på känn.

När vi stod där vi två.

Jag kände den svarta sorgen skära i mej.

Det brände så jag släppte din famn.

Förlåt för jag vände ryggen och lämnade dej

Förlåt för att jag bara försvann

Mina ådror blev iskalla

När jag insåg vad som skulle ske

Jag hörde dina tårar falla.

Men vågade inte vända mej om och se

I mitt huvud ekade en röst

Jag kände igen den direkt

Ett rop på hjälp, saknad efter tröst

Hade allting redan skett.

Jag stannade upp och vände tillbaka

Jag vågade egentligen inte göra det här

Hela kroppen började skaka

När jag såg dej ligga där

Livlös på dess kalla mark

Med handen utsträckt full av blod

Du var inte längre stark

Jag började gråta där jag stod.

Din själ var inte längre din

Du kunde inte andas mer

Du var inte längre min

Jag skulle aldrig mer få se dej le.

Ondskan högg mej i hjärtat

När jag insåg vad som hänt

Att du burit på sådan smärta

Allt ont som du måste känt.

Jag ber nu om förlåtelse

Att jag inte tog dej på allvar

Detta skulle inte ske

Men du finns inte kvar

På marken finns bara ett skal

Du kan inte förlåta

Din själ svävar i en vacker dal

Du kan inte längre gråta