Jag ägnade mitt liv åt denna ros
men en sak jag inte förstod
den kan inte leva i dess miljö
när jag odlar den i kall snö
saknaden av dej är som störst
i denna isande höst
som trädens bortfallna löv
din beröring gjorde mej döv
ville inte höra sanningens ord
lika säkert som rundheten av vår jord
skjuts undan som när snö töas bort
när tårar försvinner och allting är torrt
då reser sig denna lilla ros
som en gång inte förstod
att det kunde vara så kallt
nu känner den smaken av salt
tårar som lever men för ett annat värde
glädjen som växte ur det onda som den lärde