Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Känslo-ras i nattens mörka vinterångest

Jag är bevsiken, men orkar inte lyfta ett finger.
I mitt sinne så sprutar tårarna, jag skriker, jag slår,
Jag hoppar, jag studsar, jag ramlar, jag går
Jag springer, jag dör, jag återuppstår.


Jag vill springa bort, men benen är för tunga.
Men i tankarna är jag långt, långt härifrån.
bakom skogarna, bortom ängarna, över ån.
Springer så fort som mina ben har mån.


Men så ta mig bort, för jag orkar inget mer.
Har så mycket känslor som bara rinner.
Kom och var med mig så ofta du hinner,
Så kommer jag kunna se hur känslorna försvinner.






Fri vers av Darknesses
Läst 304 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-11-12 20:30



Bookmark and Share


  everlastingme
jag gillar den här texten :D
jag tyckte att man kunde känna igen sig i den!
det \"glada\" var lite oväntat och på ett sätt tycker jag att det skulle ha blivit mer stämningsfullt om det liksom slutatde lika mörkt som det började..?
men jag gillade som sagt texten jättemycket! bra skrivet!
2007-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Darknesses