Bölden på hjärtat


Mikael ser hennes änglaliknande uppenbarelse komma in genom de mörka trädörrarna på baren. Genast försöker han fånga hennes uppmärksamhet men hon ger honom bara en snabb blick innan hon vänder sig till bartendern med ett stort leende.
Hon vill ha mig, säger Mikael tyst för sig själv om och om igen medan den långa blonda uppenbarelsen står vid disken och beställer några meter bort.
Han går bort bartendern och ber två tequilashots som han sveper innan hon går. Ängeln har lämnat hans tillvaro och saknaden efter henne växer inom honom som en böld på hjärtat.
Snabbt följer han efter henne ut ur baren.

Christina gick snabbt hemifrån. Hon hade bara tjugo minuter på sig att köpa cigaretter i baren, gå hem och byta om för att sedan gå och träffa Kerstin på bion. Christina hade tjatat i dagar, ja nästan veckor på att de skulle gå och se Bourne Ultimatum.

Men kom igen Kerstin... Han är ju skit snygg!
Jag har inte lust att sitta instängd på en biograf med en hög med tonårskillar som vill vara Jason Bourne eller med medelålderskvinnor som vill vara MED honom.
Snälla... Du kan se en annan film, inflikar Christina snabbt, samtidigt som jag, medelålderskvinna sitter och dreglar över Matt Domän.
Men jag hinner inte...
Du behöver inte se varje avsnitt av Grey\'s Anatomy varje onsdag, avbröt hennes väninna med.
Christina såg att den kommentaren tog för Kerstin blev nu röd i hela ansiktet, Patrick Dempsey är ett känsligt ämne.
Okej då, klockan 2000 utan för biografen och inte ens en minut senare, säger Kerstin med en varm blick till vännen som bara står och ler.
Om jag är sen så är jag nog död och begraven för Jason Bourne vill jag inte för alla cigaretter i världen missa.

Christina skrattar bara vid minnet av den korta men livliga diskussionen som de haft tidigare i veckan. Hon skulle bara köpa cigaretter, byta om och sen var hon klar.
Det enda negativa med att vara kedjerökare är om cigaretterna tar slut en utekväll, påminner hon sig.
Hon har nu rökt i tio år och aldrig har hennes förråd tagit slut förrän denna kväll då hon lovat att inte vara sen till Kerstin, som hatar att hon röker. Men Christina har lovat att hon ska sluta men de ska inte ske ikväll. När hon går igenom de massiva dörrarna in i den rökiga atmosfären känner hon sig som hemma.

Han hade svårt at följa efter ängeln med han ville inte släppa taget om henne. Han ville följa med henne hem till himlen och få njuta av härligheten.

Plötsligt känner hon sig förföljd och iakttagen. Men vilken tjej har inte den känslan tänker hon snabbt innan hon slår bort tanken med en ny cigarett i munnen medan hon går.
Det kändes väldigt bra att komma in genom dörren hemma och låsa den efter sig. Hon andas snabbare än vad hon brukar göra men cigaretten hade en inte helt raderat känslan av att hon inte var ensam på väg hem till sig. Kort efter att hon låst dörren hör hon en hård knackning på dörren.

Han ser henne gå in i det vita huset med den röda dörren, ett perfekt hem för en ängel med molnen som omger henne och blodet som dörr.
Genom blodet kommer man till sitt tilltänkta rike, säger Mikael högt för sig själv om och om igen.

Det var det sista som hans mamma sagt till honom innan han flyttade ifrån henne och lämnade henne att dö. Fasen har etsats fast i hans minne i alla år men det var först idag som han förstod vad hon menade. Hon var inte galen, hon visste vad som var bäst för mig och det är ängeln, tänker han innan han knackar på.

Det knackade igen och Christina öppnar den utan att veta vad som väntar henne på andra sidan.

Hon är så gott som död, skriker Kerstin utan för biografen, så jävla död. Hon lovade att hon inte skulle vara sen , inte en minut.
Med ilskna steg går Kerstin hem till väninnan.
Hon står väl ute och röker och har glömt tiden, tänker hon medan hon lugnar ned sig.

Den röda dörren till det vita huset stod öppen när väninnan kom fram, det var tyst och inga lampor tända.

Kerstin plockar långsamt upp sin Nokia mobil och slår det välkända numret ingen vill ringa, 112, men ringer inte. Hon håller tummen med ett fast grepp över den gröna luren när hon sakta går in i huset.
Christina?
Hennes röst ville inte hålla genom hela ropet, så de blir bara Christ, ironiskt tänker Kerstin, Jesus kan nog inte hjälpa mig.
Hon smyger sakta upp för trappen och till sovrummet. Där på sängen finner hon sin bästa vän helt färgad i den röda färgen, blod. Hon skriker och vill inte sluta, tummen trycker på den gröna luren och signalerna går fram genom skriket.

Mikael står och ser på stjärnorna när han rycktes ur sin ro att ett plågat skrik. hans ängel ville inte visa honom vägen till himlen så han fick ta den själv av henne. Men nått gick fel. Kunde änglar blöda?
Han visste inte vad som hänt men något var fel, bölden på hans hjärta ville inte försvinna.
Ett skrik till i natten men detta földes av sirener i fjärran och nu såg han ett blått ljus i horisonten.
Det var ingen ängel, det finns ingen himmel..

Detta är en mördares sista ord innan han hoppar från taket på det vita huset med den blodfärgade dörren.