när jag blir stor pappa, kanske någon berättar för mig
varför jag hatade tisdagar
när jag var liten
för att just du hämtade mig på dagis
även fast jag alltid fick en glass
i kiosken på vägen hem

och när jag blir stor pappa, kanske någon kan förklara
varför jag grät mig till sömns
alla de kvällar
då mamma kom hem sent
skulle hon vara hemma klockan 22.00
och den hann slå om till 22.01
innan hon kom
var jag alltid säker på att hon var död

pappa, du såg mig varje gång
när jag stod och grät i fönstret
och tittade ut mot vägen
långt efter läggdags
och undrade om hon
låg mördad i en park någonstans
men du sa aldrig någonting
aldrig någonting

jag var fem år gammal.

när jag blir stor pappa, kanske någon vill berätta
varför jag verkligen inte brydde mig om
när du reste bort
varför jag alltid svarade nej
när du ringde och frågade om
jag saknade dig

när jag blir stor pappa, kanske jag får reda på
varför jag knappt har
ett enda minne av dig
från min barndom
ja, inte för att du inte var hemma
eller närvarande
du var bara inte riktigt med i min värld
du var inte riktig pappa

när jag blir stor pappa, kanske pusselbitarna faller på plats
och jag ser saker
som jag var för ung för att se
som jag är för ung
för att se
som varför mamma flyttade ifrån dig


för du vet, jag gråter nästan varje dag
tolv år senare
för att vi går och lägger oss
osams varje kväll
och för att jag har dåligt samvete
för att jag skriker på dig hela tiden
för jag vet att du försöker
fast du vet själv
att du inte försöker tillräckligt

men jag älskar dig pappa,
fast jag inte vill erkänna det
fast du inte ens är värd att kallas pappa