Då och då hördes rörelsen av en fots smekning mot lakanet, men förutom det var allt mycket tyst. När mannen var tvungen att svälja gjorde han det så försiktigt han kunde, där han låg på rygg i sängen med öppna ögon. När han andades in märkte han att luften var fylld med en ovanlig, salt doft.
- Det här känns konstigt, sa han.
- Då går jag nu, sa kvinnan med tjock röst. Svaret hade kommit genast, men hon låg fortfarande stilla kvar därnere.
- Nej.
- Om du vill så går jag.

Det var mitt i natten men ändå inte helt mörkt därute, och lite ljus sipprade in mellan persiennerna. Kvinnan satte sig upp där nedanför honom, och vek bort täcket. Mannen vinklade huvudet lite åt sidan, men när han såg att hon förde händerna mot sitt nattlinne och smidigt tog det av sig kollade han på nytt upp i taket. Han väntade en stund med att titta på henne igen, men när han sedan gjorde det var hennes mörka, lena hy var fortfarande utan täcke.
- Är du varm? frågade han.
Kvinnan svarade inte. Hon låg där med det svarta håret vilandes på kudden och andades tyst. Mannen satte sig upp och lät benen hänga ner från sängkanten med fötterna på madrassen där nere. För ett ögonblick trodde han att benen skulle ge vika för honom om han ställde sig upp, och att han skulle falla ner till kvinnan. Men han reste sig, tog några kliv igenom lägenheten och öppnade fönstret. Sedan gick han tillbaka till sängen och la sig på sidan med ansiktet mot väggen. Mannen låg där en lång stund. Han kände att han var törstig och tänkte att hon nog också var det. Nu hörde han hur kvinnan grät. Hon grät väldigt tyst och försiktigt, men andetagen var häftigare än vanligt, och han förstod att hon grät. Luften i lägenheten var inte längre lika kvav nu sen han öppnat fönstret, och den där salta lukten var borta. Nu kände han bara doften av henne och av grönskan därute.