Med ekolodets finkänslighet
gör ungdomen sina stickprov under vattenytan.
Som vajande alger
topograferar de unga det svartnande folkhavet
likt uppskjutande kvinnobröst
döljande på oanade grottor.

Ungdomens förföriska förmåga
består i att kunna känna smekningen
från underhavsvindarna,
och att kunna löpa linan ut
i svävande slingor,
i ett havens mormorsbroderi,
konstverk för snabb iakttagelseförmåga.

Utan tankar på att bli uppätna
bortförda förgiftade
flackar denna skönhet
som kallas ungdom
förbi oss.

Allt för tidigt
har många av oss
satt oss ner bakom våra radarskärmar
i någon trygghetens bunker för att leva livet på håll
och se vad som synes ske.

Inte konstigt att vår andliga gikt
blir alltmer besvärande.