Hur kan påstå sig ha upplevt när man bara befunnit sig på ena kanten om stupet?
Hur kan man ha känt när man bara har varit på ena sidan av en känsla?
Jag har fått stryk men även låtit bli att vända andra kinden till.
Jag har varit älskad och hatad, dyrkad och avskydd.
Vissa kallar mig smart medan andra tycker jag är korkad som slösar bort mitt liv.
Jag har gråtit av medlidande och skrattat rått åt andras olycka.
Likgiltigheten har ibland varit mina enda kläder medan jag andra gånger sväller över av känslor.
Jag har upplevt den djupaste sorg men även känt mig totalt tillfredställd och lycklig.
Jag har upplevt kärlek men även år av ensamhet.
Jag har strött pengar omkring mig men även pantat brukar för att ha råd med mat.
Jag har haft kroppsvätskor på mig, både mina egna och andras.
Tårar. Sperma. Blod.
Jag har skrattat hysteriskt för att i nästa sekund känna mig uttråkad som få.
Jag har gjort mig själv till åtlöje, men även varit målet för andras respekt och beundran.
Vissa människor kallar mig ängel medan andra anser att jag är född elak.
En del tror på min framtid när andra tror att jag kommer hamna på gatan.
Jag har fula dagar och vackra dagar.
Jag har knarkat och supit, men även levt i total nykterhet.
Hjärtan har brustits och lagats, tårar har runnit och torkats bort.
Vänner har förlorats men de som betyder mest finns kvar.
Jag har satsat och förlorat, jag har kämpat och vunnit.

Men hur vet jag när nog är nog?