Med tårar som rinner ner
för mina kinder,
plockar jag frenetiskt
bland skärvorna av
det som en gång var vi.

Ett pussel av tiotusentals
bitar, omöjligt att få ihop.

Bilder av lyckliga stunder
projekteras genom mitt
huvud.
Ditt sätt att se på mig
utstrålade så obeskrivligt
mycket kärlek.
Dina ögon tindrade som
av kristall.

Här sitter jag nu med huvudet
böjt som i bön.
Söndergråtet ansikte.
Ett bultande hjärta likt
ljudet av en hästs hovar
som är på väg bort,
bort ifrån mig.