Rollinnehavaren av det vackraste jag upplevt är du.
Ett spektakulärt framförande hålls mitt framför mina ögon och jag stirrar mig blind, blind på kärlek och längtan. Blind på dig. Ett långsamt och ganska ofta smärtsamt beroende utvecklas och blir större efter varje svepande blick du avlägsnar.
När natten möter morgonen är jag ändå ensam och det har väl aldrig spelat någon roll hur mycket jag velat annorlunda, för du skulle inte förstå.