Du sökte din strid men föll på din glömska
Med ditt svärd av illa planterade ord
Förlegad förseglad i det gamla och drömska
Tror du dig ensam vid tolkandets bord

Ack lilla pastor, du tycks sakna vana
Att möta en tanke i form av protest
Den tid är förbi och tillika den fana
Man bugande höjde för finfolk och präst

Så sök du din sekt där du jakande vinna
De lovord du mot tar i hållning som värd
Ta falskhetens rustning ur lögn ska du finna
Att din ynkrygg tog toner du inte är lärd

Du stänger ditt öra och nekar mig tala
Ur arv blockeras mitt ord här och nu
Du feghet som döljs i chimärer sakrala
Men icke jag tystnar för såna som du

Så länge min stämma kan höras i nejden
Så länge min penna kan rista ett ord
Så är jag din motpart och motsats i fejden
Samt den ende av oss vid tänkandets bord