Det mullrar, det kurrar, det bränner, svider och bultar.
Det trycker på och jag tror jag spyr om jag inte skriker, gråter, svär.

Det styr och ställer så jag förlorar min makt, jag har ingen makt, det fanns aldrig någon, jag har aldrig ägt den.
Det finns ingen makt att äga!

Jag ber. Jag ber om styrka, om lugn, om mod.

Mod att möta mig själv, kväva skriken, att känna färdigt.
Styrka att resa mig, att le igen, att dansa.
Och lugnet att få somna.
Att vila.

Det viskar, det hörs i hela rummet, det är på väg.
Men jag har väntat nu.
Kom då.