Puppiller stora som livet.
Diffusa tider, inlindad i sockervadd.

Ben mjuka som sönderkokt spagetti,
Kärlek till alla världens människor.

Stirrandes ut i det tomma,
På våra hjärnspöken som flyger runt oss i natten.

Du sa att din far var en fri ande
Och att du själv endast var tyglad till ett liv du aldrig velat ha.

Vi reser över dimensioner och gränslösa hav,
Bort ifrån det tunga ansvaret,
Som lagts på våra sköra axlar.

Det är inte lätt att vara vingklippt.