Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt.

På fönsterna samlas dimma som uppkallats av nattens varma viskningar. Håret på armarna reser sig mot månen vars ylande vargar håller vakt och låter valparna i knytet sova fridfullt. Vi håller hand, masserar ovansidan med högra tummen och visar att visst tycker vi om varandra. I skorna knyter sig tårna av kyla och vi springer på den frostklädda ängen samtidigt som vi ylar mot månens trygga ljus. Ylar mot frihet, morgondag och längtan. Ylar mot den mörka nattens evighet.

Kom änglar, kom älvor det är redan kallt.