Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Adelsmän och deras förmåner

Jo, det är så! Det är sant!
Jag ljuger inte för dig, allt är sant!
Och jag ska säga dig ännu mer,
Åh min älskade löjtnant!

Så tror du då på mina ord?
Eller är jag för ointressant,
Bara för att jag inte talar som du,
Min älskade löjtnant!

Mitt budskap är skamligt simpelt:
Mitt kärlek till dig är stor som en Atlant!
Och när du ser på mig så smälter jag,
Oh älskade löjtnant!

Låt mig sakta viska i ditt öra,
Att du har guld uppå din kant.
Men även om du har ett hjärta av stål,
Så älskar jag dig löjtnant!

Dina mjuka blickar smeker naken hud,
Så skamligt intolerant,
men jag låter dig slippa undan,
för att det är du, löjtnant!

Jag vågar inte säga när jag inte vill,
För jag älskar dig djupt och sant.
Men ibland går även du för långt,
Älskade löjtnant.

Natten du tog min oskuld,
Jag skrek men din styrka var konstant.
Jag ville inte men kunde inte mäta mig med dig,
Åh älskade löjtnant!

Har lärt mig älska på kommando,
Även då det är genant.
Men kärlek finns till dig ändå,
älskade, oh, älskade löjtnant!

Min kärlek till dig är så oändlig,
och även om du är hejdlöst charmant,
så är min kärlek till dig framtvingad,
Sant är falskt och falskt är Sant,
Oh min älskade löjtnant!




Fri vers av Darknesses
Läst 281 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-12-20 22:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Darknesses