Jag är ute och går i solen,
plötsligt dras mattan
under mina fötter undan,

jag faller ner för en brant sluttning av grus,
tovor av gräs sliter fingrarna
så naglarna blöder,

jag faller skrikande utför,
allt är mörker och skräck,
någon för in ett piller i munnen,
någon får mig att dricka vatten,

men jag faller ändå,
efter 97 minuter,
fast känns som 48 timmar,
börjar marken bli hel igen och solen skiner igen,

aldrig mer skall detta hända igen,
fast imorgon är förstås en ny dag och då
kommer skräcken tillbaka,
liksom piller o vatten