Det är mest kyla
i det jag skriver och tänker
- bara mest, ganska mycket kyla, bara

och det är mörka nätter
hårda gamla toner från en vemodig gammal gitarr
det är gatlyktornas melankoli
och ett brustet ungt hjärta
... i väntan på räddningens bud

Så ring på mig klockor,
var är ni när jag väntar?
på frälsning från nätternas mörker

Sträck ut de händer
som tystar all gråt
se på mig
se på mig
... eller sluta påstå att pistoler är lek
att gift är ofarligt
att mörker inte dödar
och att spindelväv aldrig mördat

för mitt spindelväv är som lögner på rad
hopp som spinner förgäves var dag
- det är mest kyla, bara klistrande kyla

Och daggdropparna fryser till is
medan fötter trampar mot kall sten
och stegen ekar mot tanken
och tanken får ingen ro, bara dunk dunk mot asfalt