Bakom lyktans slöja
gömmer sig önskningar

som förbipasserande viskar
i en tyst suck
till den klarsynta månen

en nattens moder
vakar hon över oss
låter oss lapa energi
från hennes runda kinder

hon är mitt jorderums värme
en vän som flyter
genom tid och rum

I denna tid
av förändring och hast
älskar jag hennes ärr och fläckar
och lika alltmer milda nuna

Det är hon
som stoppar drömmarna
I sin syficka
och förvarar dem åt mig

till nästa gång
jag sitter på trappen i natten
och ler igen