Om man tillgodogjort sig ett språk,
äger man tillåtelse att
berätta hur något är.

Men i det sambandet, (funktion och yttrande)
ryms också avgörandet av
huruvida yttrandet i sig korrekt
beskriver tillvaron eller inte.

Språk tillåter oss att
beskriva otaliga aspekter av verklighet,
men ingen riktig beskrivning
kan förhandsbestämmas.

Därför måste språket,
vara så pass anpassningsbart att
både sanna och falska utsagor
går att formulera.

Sanningen i sig
är inte inbyggd i språket,
eftersom den till största del är okänd.

Tillgången på negation
gör att det kommer att finnas
en sanning per falsk utsaga,

och tvärt om.