Lessen, jag kan inte hjälpa det
Är jag egoistisk?
Ledsen, jag kan inte hjälpa det, men känslan kommer alltför ofta
Jag kan inte hjälpa det
Är jag självisk?

För hur vet man vad som gäller,
vad man ska säga?
Hur vet man vad man kan säga?

Vänner betyder mycket
Men sen då?
Man gillar varandra olika.
Så är det bara

Men får inte jag säga min mening?
Måste jag finna mig i det?

-Finna dig i vad?

-Att det är på det viset. Jag blir försummad.

-Du kanske inte är intressant...

-Jag vet, men försöker jag, blir responsen nada, nix, noll. Då blir man tråkig, vågar inget göra.

-Var dig själv då.

-Men jag vill ju, men jag vågar inte. Pressen känns altför stor.

-Det är du som skapar den.

-Jo... jag vet.

-Hur är det då?

-Ok, jag ska berätta: Vi är tre. Three, it\'s a magic number. Men jag och den ena delar väl inte intressen. Det känns som hon ser på mig som \"den där\".

-Alltid?

-Nejdå, inte alltid, men tillräckligt ofta för att jag ska känna mig ledsen. Om jag säger en sak blir det ingen respons, om den andra säger samma sak blir det höjt i rampljuset. Även om de inte ens va nåt.

-Du är avundsjuk.

-...Jaa, jag tror jag är det. Vad ska jag göra?

-Prata med henne, dom.

-...Jag vet, men jag fick också höra att jag kanske inte borde. Att jag kunde vara med nån annan då. Om det fanns nån.

-JA, och det gör det väl?

-Ja, visst. Men vi tre är ju Tre. Vi är. Varför ska jag vika mig, när ingen annan gör det? Varför ska jag lämnas ute?

-Blir inte hon lite utelämnad?

_...Näe... det tror jag inte. Hon brukar alltid kunna bryta sig in igen. Bryta sig in, talar alltid med den andra. Om jag vill det är det svårt. Jag kommer inte in.

-Låter tufft. Vad har du gjort hittills?

-Tänkt. Alltför mycket. Jag har försökt ignorera det och sen har jag försökt ignorera det.

-?

-Se glad ut ändå och sen vara tyst. Men jag kanske inte gjorde nåt av dom tillräckligt länge...

-Men prata då, ni är ju vänner.

-Jo, men alltid när jag ska, så är det trevligt, då kommer vi överens. Då finns det inget att prata om. Och hon har sagt att hon också är svag, men inte visar det. Hur blir det då? Råttan i hörnet?

-Du tänker nog på det alldeles för mycket.

-Jo, jag vet. Jag ska sluta med det... Men alltid när dom gjort nåt blir hon \"åh, vi gjorde det\" eller \"kommer du ihåg då\" eller \"när vi\". Och hon är alltid \"men du, haha\" och \"som du (insertname)\" eller \"men du är ju värsta\".

-Tänk inte på det. Uppskatta det lilla.

-Men varför just jag...?

-Nån måste det ju vara.