Bengt Novas kände sig fortfarande utmattad efter ett nyårsfirande han nog aldrig tidigare upplevt.
Sagan som berättades bland medarbetarna kände han inte igen. Uppenbarligen hade några fler glas vin
än beräknat slagit ut system i hjärnan som han kände behov av att kontrollera.
Bengt sågs förmodligen som ett kontrollfreak av högst klass av vänner och bekanta, själv kände han endast behov att veta vad som föregick i hans närhet.
Förmiddagen i sin lägenhet, en tvåa i centrum av Stockholm, tillbringade han med att diska och tvätta. Absolut ingen vacker syn för ögat. Dock var det en nödvändighet som han oftast sköt åt sidan för senare tillfälle.
Drömmen om jobbet som kriminalpolis hade gått i stöpet den dagen Bengt blivit påkörd av en bilist som druckit.
Jobbet hade varit en dröm sedan ungdomsåren då far och farbror ägnade sig åt yrket i stadens stolthet.
Det tog honom 2-3 år innan den bottenlösa känslan av att inte räcka till grundade sig.
Nätter av sömnlöshet och oändligt många sömntabletter hade tärt på psyket innen den dagen Bengt beslutade sig för att ta tag i verkligheten.
Han började träna stenhårt för att bygga upp muskulaturen runt höger knä som skadats mest omfattande i kollisionen den natten.
Bengt Novas var fast beslutsam att återvända till arbetslivet, om inte som kriminalpolis då som granskande journalist inom polisen.
Genom 4 år av studier och hårt arbete hade han lyckats jobba sig in långt i polisens system. Positionen som \"data-snubben\" som kontrollerade de fältoperationer som insatsstyrkan avverkade bevakade Bengt. Han hade tagit sig in i systemet.