Dimans dam vandrar över myrens mörka vatten
Strör stjärnglans över gölars dolda skatter
Döda själars ansiktdrag stirrar längtansfullt
Efter nattens dam ur mörkrets svarta skuggor
Vilsna varelser irrar kring trädens daggvåta grenar
Sökande en förståelse de aldrig får
Leende går skogens svarta jungfru
Svävande bort över myrens varelsers gravar
\"Låt oss följa dig, o Nattens vackra Hustru
Låt oss bli dina trognaste tjänare
Led oss i döden där du vandrar som en skugga
Släpp oss loss ur gölars mörka stank!\"
Ironiskt ler den vackra kvinnan
\"Följ mig bäst ni kan\"
Skuggors famnar sluter henne djupt i skogars mörker
Månens matta glans blir svart o trädens susning tyst
Skogens drottnings spår tynar sakta bort i mjuka tuvor
Natten är den samma som alltid
Fast aldrig likadan...