Kvar står jag och ser sorgset efter din skepnad, som försvinner allt längre ifrån mig, du är nästan helt borta, snälla kom tillbaka!!
I natten skriker jag ditt namn, men utan att någon varken svarar eller hör.
I ett ljudlöst rum gråter jag efter dig, kan du inte förstå att jag ångrar mig? Kan du inte se att jag älskar dig, kan du inte höra min dystra klagan efter dina armar runt mig? Varför förstår du inte att jag bryr mig om dig, varför lämnar du mig? Var gick allt fel, var vi inte menade för varandra, du och jag?
Jag har så många frågor och inga svar, har du? Snälla stanna hos mig älskade du, utan dig känns livet meningslöst. Jag ber dig att inte hata mig för alla misstag jag har begått, att såra dig som jag gjorde var aldrig min avsikt, det blev bara fel... Inget jag kunde hjälpa... Det är över nu, det kommer aldrig att bli vi två igen, med denna vetskap som bara bringar mig sorg och så många tårar av blod orkar jag inte fortsätta. Med mina blodiga händer håller jag dödens tabletter och flaskan som ska ge mig frid, långsamt tänker jag mina sista tankar, att det är dig som jag alltid kommer att älska. Jag ser ner i det mörka, skrämmande vattnet från brokanten där jag står, tar ett djupt andetag. Tar alla tabletterna som jag håller i min hand och sväljer med innehållet i flaskan. Nu hoppar jag föralltid, nu är jag borta...