jag tror på de luggslitna dagarna och deras lessna och
stormande händer som tar dig under hakan och säger att du
är orden och de vilda sagorna och alltid har jag älskat dig

jag tror på de vita träden som huggits ner av brådskan och
reser sig av långsamheten

jag tror på mesar som klungar ihop sig så många på
telefontråden att de kan tas för en örn

jag tror på den skalliga primadonnan som biter sig kvar i sin
etta i stacken de bruna stövlarna skövlat

jag tror på hundöron i böckerna och oavslutade ögonblick
som dimper i golvet med smörsidan neråt

jag tror på maskrosen som vänder sina finniga kinder mot
frosten och säger att nu

jag tror på förvånade människor, de ser med nyfödda ögon

jag tror på sluddriga frågetecken som flyger som nyväckta
fladdermöss i den oranga natten utan svar

jag tror på floder som rinner genom människor och
flod och människa som byter plats

jag tror på mannagrynsgröten när den fräknig av kanel
närmar sig din mage

jag tror på väldigt konstiga ord som kryper som skalbaggar
längs väggarna när den kloka klockan somnat

jag tror på ett hopknycklat papper från dig och ett nytt
papper du sätter till din mun och andas på

jag tror på kalifen av sand när han stiger av och låter
kamelen gå i bet runt Stureplan

jag tror på huvudskakningar när de slutar skaka sina
hundra huven och rullar ut en enda vrålmatta av ja

jag tror på tandlösa haltande gubbar och gummor som
himmelkantiga av liv hittar en dörr de aldrig sett

jag tror på den spetälske älskaren som reser sig och pekar
att här är det väldigt mycket ljus

jag tror på buckliga burkar som hissar segel på segel i rännstenen

jag tror på den blinde mullvaden med jord i ögonen som
tränger upp ur det artonde hålet och sväljer finalbollen

jag tror på de luggslitna dagarna och deras lessna och
stormande händer som tar dig under hakan och säger att du
är orden och de vilda sagorna och alltid har jag älskat dig