Ja så är det bara...
Att vissa saker måste man göra...
Andra saker är inte så viktigt att prioritera...
Men...
Vi måste åka till Järfälla och träffa rymdapor!
Och prata pedagogik om det vi håller i händerna.
Om det vi är oense om.
Om att ljuset finns inne i kroppen.
Ja, när någon slutar vara rädd och uttrycker sig friitt
och är fullkomligt värdelös, men är älskad ändå.
Att det finns!
Vem tar hand om det?
Jag måste backa tillbaka!
Vad är det frågan om?
Jag har levt i undrens tid, men står förlamad.
Hur ska jag försvara barnen?
Jag tar dom jag känner i händerna,
och jag låter dom känna att jag älskar dom.
Och dom ska veta att trots vår tid av svek,
hör vi ihop och ingen släpper taget,
för vi blev svikna vi med.
Men nu prioriterar vi Järfälla så blir det kanske
bättre där i alla fall...
Ja så är det bara...