Men sanningen är att jag är modig

Starka fenor

skapar vibrationer i världshaven

Mina skuldror omsluter mig

en skyddande hinna mot allt där ute

En brinnande orange opal

värmer där inne

endast för mig i denna timma

Ett busstop

mellan salt och sött hav

dit jag reser

skall mina fjäll skimra likt honung

Skrämmer oläkta själar på sin flykt

ingen vill tro att jag något kan sakna

en sådan där som skimrar på egen hand

Ska jag vara en Mobydick med guldfenor

sänkt av de högmodiga och rigorösa

med ett spjut mellan mina revben 

Eller ska jag låta opalen bränna hål

på mitt skal från insidan 

och gjuta lava

över dina nakna fötter