För mig är fördomar någonting som alla har.
Det vill säga att jag skapar mig en uppfattning om Monica och Andreas i Uppsala, innan jag träffat dem. När jag sedan träffat dem så kommer jag förstås att något revidera denna min uppfattning. Min första bedömning är att de förmodligen är två trevliga människor som det i bästa fall kommer att vara trevligt att lära känna och kanske vilja bli polare med. Att de skulle vara mördare eller iallafall rånare eller gravskändare, ficktjuvar, blottare eller akademiker är dock inte det första som faller mig in. Om jag anat att de vore homosexuella eller tattare, födda utom äktenskapet eller barn till jurister... skulle icke heller detta kunna skrämma mig på flykten. Vad Nikodemus i Torshälla skulle säga om saken har jag dessvärre ingen aning om. Men jag förutsätter att han, såvitt han inte sysselsätter sig med att röva bort småbarn eller samla på frimärken är en sund själ i en normalfet kropp.