Röken som ringlar mot taket i en sorgsen dans

en dans om avsked

I berättelserna virvlar dofter, ljud och leenden

snurrar, flagnar, slukar, äter mitt medvetande

Sötat och kallt grönt te, två kuai styck

fräknar, lukten av mjuk hud

Klirrandet av Tsing Tao-flaskor

hummandet av AC:n

knarrandet från dörren som stängdes

Det milda leendet och alla obesvarade frågor

som gömde sig bakom det

- Ta shi hen piaoliang, bu shi?

- shi!

- shi. hen piaoliang...

Skål för det med! Ögonen glimmar. Jag rodnar.

Han ville se mig njuta. Lutar sig tillbaka.

Låter mig bada i uppmärksamhet.

Sältan från kall enoki och bok choi. Ölen svalkar.

Timmar. Timmar kommer. Timmar går.

Tomma, trånga gränder. Vandrar långsamt längs Beijings gator.

Hand i hand. Ljuger lagom. om att vi ska klara oss ur det här.

Din uppgivenhet. Avstrycken i mitt hjärta. Soluppgångens disiga ljus.

Allt en fin saga. Som blev verklighet. Som blev kammarens skrin inuti med

nyckeln hårt omvriden.

Där var du. Du. Du. Du.

En pärlemordröm i heta dagars vägdamm.