Himlen är grå och regnig. Jävla växthuseffekt. Jag tar på de alldeles för stora stövlarna och går ut i kylan. En vildkatt stannar upp på gårdsplan och stirrar förskräckt på mig. Jag ler mot den och visslar manande. En sekund senare är katten borta, jag fortsätter min vandring mot den leriga åkern.
Det klafsar om mina fötter och jag lämnar djupa fotspår efter mig.
Jag kämpar mig ut till mitten av åkern där en stor sten står placerad sedan tusentals år tillbaka. Mödosamt klättrar jag upp och slår mig ner på det kalla, mossiga underlaget. Vatten smyger sig in genom mina byxor och jag andas för första gången på veckor.