Flickan mitt i världen står.
Fullt med stora och lidsamma sår.

Hon är ensam, ja ensam är hon.
Hon plågas varje dag.
Hon vet inte hur det är att vara glad.

Flickan har sår överallt.
Och vinden blåser så kallt.
Alla killar i klassen tycker att bli misshandlad är rätt ballt.

Flickan har tårar i ögonen.
Hon vet inte vad hon ska göra.
Är det ingen som kan henne höra?
Kan ingen höra hennes lidsamma rop?

Hon sitter inlåst i sitt rum dagarna in och dagarna ut.
Varje kväll kommer hennes pappa och ger henne flera sår att lida med.
Usch, hur kan man ha det så här?

Flickan förstår ingenting.
Hon hinner inte tänka.
Och hennes sår vill inte längre läka.

\" Allt överger mej tillochmed mej själv, jag fattar inte hur det blev så här. \"
Det var henne sista ord innan hon sa farväl.