Eftertanke växer till ett berg utav ånger
Dimman kring tankarna lättar först nu
Men orden är slut, min penna förmultnad
I minnenas trädgård hörs inte ett ljud

Känslorna sover likt ytan på havet
Som våldtogs av storm, men nu ligger kav
De ligger så stilla och hungrar nu efter
Den värme och färgen dina ögon bar

De ögonen voro som vävda av sammet
Och dränkta i färger, i klaraste blå
De gav mig en kärlek jag ej kan beskriva
De gav mig allt det jag ej kan förstå
Du gav mig allting, allt det som jag ville
Och jag ville ge dig allt du kunde få
Men allt som du fick var de osagda orden
Förlåt, men det var allt jag kunde förmå

Nu tätnar dock åter en dimma kring tanken
Och känslor blir saknad, och saknaden min
Jag måste få se dig igen snart, min ängel
När tiden är vår, och när jag kan bli din

Då ska jag få smeka den kinden jag älskar
Och supa mig full på din saltaste tår
Och viska försiktigt de osagda orden
Till dig i din famn när jag håller dig hårt