Två syrsor lade inte två strån i kors men lät ändå uppföra en konsert vars like väl aldrig förut kunnat höras av någon som verkligen kunde tänkas ha lyssnat. Därefter lägrades den ena tystnaden av en annan mer öronbedövande tystnad. Några ögonblick senare föddes en tystnad som senare skulle komma att vidare omtalas. Kanske som en tystnad som verkat så till den grad fascinerande att det skulle ha krävts mycket för att få till något som ens kom i närheten av den. I närheten av en gränd i den mycket stora lilla gamla staden stod en ulv och väntade. Vad den uven väntade på kunde vara olika saker, eller helt enkelt en kompis. Kanske väntade den på någonting bättre än just den här stunden just i detta nu. Det finns ju trots allt ganska så gott om just stunder i en liten stor gammal stad. ’Jag kommer om en stund’ är det ju många som säger. Sådana där stunder skulle ju kunna utnyttjas av andra, för även om det är gott om just stunder så kan de ju plötsligt ta slut och vad som då skulle hända kan en ulv ju bara fundera på. Ulven skulle nog kunna tänka sig att byta ut en stund mot ett stycke tystnad. Att eller hur just tystnader fortplantade sig var det faktiskt förunderligt få som visste. Ulven visste det alldeles säkert inte. Någon akademisk spov skulle kanske kunna forska i den saken. I en akademisk kvart, över en akademisk middag på någon akademisk krog en tänkt kväll i veckan i just den där lilla stora gamla staden.

Näst intill lurig fortsättning i del 7, av Flugan.