vill skrika det högsta jag kan
pang
fan fan fan
jag vill sluta andas
jag byggde upp ett slott av förväntningar
men allt rasade
i samma andetag som du sa de där orden
allt blev bara svart
ingenting betyder någonting
sitter ihophasad på golvet
tårarna förlöser varandra
mascaran färgar mina kinder svarta

Sedan när jag har suttit där i en timme eller två
frågar jag till slut mig själv hur patetisk får man vara?
torkar mitt ansikte med tröjarmen
reser mig upp...
tittar mig i spegeln och övertygar mig själv
att jag är inte ledsen, allt är bra
men innerst inne vill jag bara SKRIKA!