Vi är bara andar av det vi vill uppnå

svävar ängsligt i våra kupor

ibland stöter vi ihop och det klirrar obehagligt om glaset

generade blickar möts, vi tittar bort

och kanske någon drar en hand, små korregeringar av självbilden, genom håret.

Det pirrar i vårt kött för ingen vet var de hör hemma

trots alla fack vi försöker fördela oss i

stekarna mobbar varandra för att vara stekare

och följer vi trenderna skäms vi lite grann och klär om till svart igen

I svarta trenchcoats, svarta stövlar och grå jeans klagar vi på mörkret

under vinterhalvåret och blir kollektivt deppiga och ensamma medan vi fäktar med yxa mot den som vågar tala till oss offentligt

kanske är det ingen annan som ser ironin här

Varför tror jag att alla är googlebara bara för att jag är det

och varför köper människor böcker för att bara ställa i hyllan

Mitt Tyler Durden-packet har börjat arta sig och jag vet inte om jag ska luta mig tillbaka självbelåtet och se stolt ut eller skratta neurotiskt och gråta en skvätt

Jag är Jacks fullständiga skräck för korrigeringar av självbilden.