Två krabbor stod och hängde mot en av två taxibilar, mitt uppe i någon sorts diskussion om ersättningar av ekonomisk natur. Då kom det fram tre giraffer som ville ha skjuts till ’någon jäkla guldsmed som skulle ha sin butik på någon jäkla gata i city’ och så tjafsade de om vilken av guldsmederna det kunde vara och vilken jäkla gata det handlade om. Den krabba som körde den andra bilen föreslog en som det mest troliga alternativet och så stuvade girafferna in sig i taxin varpå ekipaget for iväg längs gatan och så in i citykärnan. Ett par stunder senare bromsade taxin in mot en trottoar som sett mycket i sitt liv som förtrampad underliggare. Men att se tre brokiga individer med långa halsar och långa ben hade den hittills aldrig tidigare upplevt att vara med om. Guldsmedsaffären skulle ligga om hörnet och giraffen med markeringarna 135 EGO 72 på halsen, ungefär som markeringen på ett segel i någon förgäten gammal tävling från ett århundrade då så mycket hade slagit fel, till skillnad mot vad som skulle kunna gå fel i det nuvarande, stack in huvudet i bilen de just lämnat och betalade för skjutsen i nypressade pistoler*. *en valuta som förekommer i böckerna om de tre musketörerna, de välkända paddorna Agaton, Granat,
D’ Antabuse samt Thurkos.
När dessa sålunda förnäma herrar, varav en var en dam, klev in i Hasses guld och ädla stenar, trängde sig en harpalt ut och tappade på vägen en ask med örhängen, vilken gick upp i mötet med golvet och visade envar intresserad det överraskande innanmätet på denna ask. Alltfler harpaltar låter bekänna sig till att bära örhängen i någon munter design av guld och silver numera. Det överraskande bestod i att det låg en fluga och sov inuti asken, ovanpå dessa örhängen. Att den skulle kunna vara död var det ingen som kunde tänka sig, eftersom allt de tänkte på var att ha sina egna ärenden att gå innan solen hann sjunka i skymundan och bedra dem på dagens upplevelser till förmån för nattens utan varje tvivel obskyra händelsekedjor vilka skulle komma att rassla i kapp med grupper av aktörer vilka mest var intresserade av att antingen själva se andra individer eller att själva bli sedda. En fluga är en fluga, varken mer eller mindre och få bry sig om ifall de lever eller är döda. Vilket förstås är sorgligt eftersom den här historien hade kunnat få ett slut som hedrade just flugor annars. Nu föredrar den att sluta mitt i händelsernas centrum och ingen skulle få veta hur det hade kunnat gå om bara om hade funnits.