Jag minns dagen som om den vore igår trots att jag emellertid har ett ruskigt dåligt minne. När jag väl tänker på det är det nog inte minnet som tryter utan det faktum att jag endast memorerar mina egoistiska bravader om åren. Detta är något jag kommit fram till nu så här ett par år efter historien.
Utöver tillägget minns jag hennes ögon, hennes , leende, hennes hår som dolde det vackra ansiktet jag längtat efter att få utgorska, hennes ställning och gångsätt och hennes kraft som fick mig att dras emot henne. Hennes kläder minns jag inte men det är kanske inte heller någon viktig detalj i historien och tydligen inte för mig då jag inte memorerat den.
Det var en dag jag skulle möta en ny kompis jag vart lite nyfiken på. Jag har alltid haft lätt för att umgås med människor av det motsatta könet av någon anledning och även denna gången var min nya kompis en kvinna.
Knappt någon timme efter att jag anlänt i min kompis lägenhet satt hennes kompis och en bekannt till mig i hennes fotölj. Hon var ihopkrupen med benen uppdragna emot hakan och hon utrsrålade en slags blyghet vilken fick mig väldigt nyfiken. Det var samma nyfikenhet jag upplevt ända sedan jag misstänkt eller snarare förstått att hon tyckte om mig och jag såg henne i skolan om dagarna utanför matsalen.
Hon mötte sällan min blick med ögonen och jag hade svårt att finna kontakt med henne då vi egentligen inte kände varrandra utöver de samtal vi haft över internet.
Jag minns att jag tyckte hon var väldigt söt där hon satt då jag endast såg ett skyddade skal åt hennes själ och även det försökte hon dölja med kroppställningen hon satt i.
Även faställ jag talade till min vän och inte den bekanta i fåtoljen föll nog min blick ytterst mycket mer på tjejen i stolen framför mig och strax bakom min nyfunna vän.
Efter en kram med min vän och en stund efter det att jag anlänt ville tjejen i fotöljen av någon anledning gå ut en runda och jag som utav magi drogs till att följa med henne. Jag tyckte hon såg något ledsen ut och jag dog av längten efter att kanske vara den som tröstade henne denna gången.
Min vän blev nog något bestörrt men av någon anledning brydde jag mig inte om det utan följde tjejen ut för att gå.
Tjejen kallades, som jag redan visste nelle men hennes riktiga namn var jag osäker på. Det framkom framöver att hennes namn var Jana med ett tyskt uttal efter en tysk härkomst. Det var ett väldigt vackert namn speciellt då man uttalade det på det viset man uttalade det i hennes hemland.
Nu såg jag för första gången hennes ögon tindra under hennes bäcksvarta hår och det kan mest beskrivas så som stjärnorna lyser om natten. Vi gick bredvid varrandra och av det lilla hon berättade för mig kände jag genast igen mig i henne och jag ville hjälpa henne med tankar hon besatt. För det framkom även att det var hennes tankar som irriterade henne just denna kvällen. Vi svängde av bostaden och gick in på en kyrkogård. Kyrkogårdar brukar vara något jag fasar inför men just denna natten känndes den något betryggande och mysig.
Nelle var fortfarande något likgiltig till humöret och jag sökte vägar att muntra upp henne på.
Av en anledning som i efterhand tycks som ödet fanns där en vattenspridare strax efter ingången till kyrkogården. Jag tog av mig jackan tog sats och innan Nelle han tillägga bifall sprang jag igenom vattenspridaren och lekte som ett barn under den lilla vistelsen jag hade under vattnet.
Hon log!
Oh my god hon log!
Ett leende diskret men väldigt ärligt och hennes ögon såg rakt in i min själ.
Jag antar att det var då jag föll henne. Kvinnan i mitt liv, den vackraste och bästa av allat som kan framkomma av denna världen.