Ni har säkert hört det hundra gånger innan.
Men kärleken är konstig!
Man står inte ut med den och man kan inte leva utan den.

Varje dag ser jag henne framför mig. Väl medveten om att det kanske inte blir vi slutar jag aldrig hoppas. Det är just det som är så lustigt med kärlek. I de allra dystraste tider kan den blomstra. Förhoppningarna slutar aldrig och saknaden efter personen i fråga är konstant.

Själv tänker jag tillbaka till den kvällen jag senast såg henne.
Jag hade precis varit på grill fest med mina kompisar från förr samt några nya och jag var både nervös och ivrig för kvällen som skulle komma. Rädslan tog mig så hårt att jag funderade på att göra som så många andra. Ta till alkohol. Det blev mer och mer lockande men jag ville göra ett gott intryck på henne. Jag åkte ner till stan med 30 hårt ihop snyltade kronor. Jag gick in i video affären och stannade ett tag och funderade över vad hon helst ville ha. Godis eller film. Att bara stanna upp för en sån skit sak, att en sån skit sak kan bli så viktig för viljan att göra allt för henne. Själv ville jag inte äta godis men jag vet att hon älskar det.
Nu tror nu säkert att hon är en sådan där tjej som vräker i sig godis och har bulliga kinder och är lite halv tjock. OJ VAD NI HAR FEL!
Tjejen i fråga är bland de snyggaste jag har sett. Hennes svarta hår rinner som ett vattenfall man vill drunkna i och hennes ögon får dig att känna att du aldrig vill släppa blicken.
Jag valde till slut godis efter att min kära vän och chaufför kom inrusandes undrandes vad som hae hänt med mig.
Mina kompisar skulle på fest och min rädsla och nervositet för att träffa \'\'henne\'\' fick mig nästan att följa med.
Men jag åkte ner till press byrån i den kvällsmörka stadens pressbyrå som vanligt var omringad av berusade ungdomar. I vanligt fallskulle dom inte ha skrämt mig. Men spänningen i min kropp fick mig att skälva av tanken om konflikter med dom. Jag passerade järnvägs rälsen och väntade ivrigt på att hon skulle möta mig.
Då slog det mig!
Det är första gången jag är hemma hos henne.
Av någon anledning har hon en princip av att aldrig bjuda in mig till henne.
Men denna gången gjorde hon det och det fick tillfället att kännas så mycket större.
Minuterna gick och jag började tro att \'\'shit hon vet att jag gillar henne och hon spelar bara med mig\'\'. Sedan kom hon nedför den mörka gatan. Hon var vackrare, sötare och charmigare än vad jag mindes henne.
Hennes svarta hår hade ändrat färg till kastanje brunt vilket passade henne utmärkt.
Hennes ansikte var så mycket sötare än vad det någonsin innan varit och hon log mot mig.
Jag kramade om henne och frågade avslappnat hur hennes dag hade varit.
Hon berättade i detalj precis likt en fjorton årig bimbo skulle ha gjort i högstadiet om hur hennes kompisar gjorde det och hur snygga killar kom in till hennes job. Men det gjorde ingenting. Många hade nog uppfattat det som påfrestande och jobbigt.
Men jag föll förtrollat ner i hennes tankar och diskussioner.
Kvällen förflöt och vi gick för att köpa ännu mer snask till filmen vi skulle se. Vi träffade bekanta och vi talade om hur lika vi var och vi skrattade ihop.
Kvällen förflöt och tröttheten började verka på oss båda. Men hennes energi och hennes skratt påverkades inte det minsta och det imponerade på mig.
Jag var kärare än någonsin och då hon tittade åt sidan talade jag viskandes om hur kär jag var i henne tyst för mig själv. Ibland önskar jag att hon hade hört det.
Senare under natten tvingade hon ut mig till att hoppa på en studsmatta precis vid huset den tillhörde. Jag ville imponera och lossades som att jag inte var säker på man gjorde trix och sa jag måste få prova. Vips så slog jag en bakåt volt vilken jag kunnat sedan år tillbaka.
Hon gapade något och undrade var jag fått mitt mod ifrån.
Vi tog natten till fånga och busade likt små barn längs gatorna och dess hus.
Till slut tog tröttheten tag i hennes energi och hon la sig ner för att vila och till ingens förvåning somnade hon.
Jag började klappa längs hennes vackra hår och känslan var upprymande.
Hon vaknade till något och log och jag fortsatte att långsamt stryka hennes hår. Natten ut spenderade jag vakande över henne och hade i önskan att få henne att känna sig trygg jämte mig.
Morgonen gryrde och hon vaknade och lyckades hålla sig vaken för att ta farväl av mig. Jag kramade om henne och denna gången lite extra hårt.
Saken var som sådan att jag hade ingen skjuts hem men ville inte avslöja det för henne för att få henne orolig för mig. Jag började långsamt gå vägen som förde mig hem.
Endast 3 mil kvar.