en söndag i parken
en gunga och plats för två
där leker högt de små
och flyger över marken

på bänken en man med hatt
och söndrad sandal
invid en hund lojal
som ser på barnet i vagnen svart

på bänken en man med tidning
som vaggar barnet
som trasslar med garnet
och tyst är hundens vridning

när cirkulerar som en tiger
en annan hund gör
vandrar sakta, stör
stolt av otrygg kaliber

i förgrund av gräs så grönt
gräver barfotaman ned
en kväll som gick sned
snart skall det åter vara skönt

en pojke leder i bakgrunden
sin himmelska drake
dock en hake
jo, att vinden är försvunnen

i fonden en bortre stads silhuett
söderut strålar solen brett
i vinden en kort vinjett
enligt kunglig orkesters sätt

träd med blad i olika färger
grenar som i mönster omsnärjer
skymmer och delar i skärver
den historia jag värver

och det är lugnt som söndagen harde talat
ett samband av paus
som tillåter kaos
en illusion av söndagen harde talat

Mannen reser sig och går
med barnvagn och hatt
hunden noterar var han satt
och kliar vördsamt sitt hår
i väntan på nästa vår